| << | #14 ; Vi går djärvt vidare |
>> |
Jag är inte ännu helt nöjd med den föregående artikeln, men kommer ändå att sträva framåt och bygga up nya programmer. Jag kan inte slippa tanken att den slutgiltiga målsättningen här skall vara att utveckla en nästan perfekt program för att träna skarpskyttar. Det målet är ju trots allt rätt så långt borta. Vi skall avancera steg för steg, så småningom.
Den föregående artikeln väckte några tankar. Problemet gällande gevärets siktets riktning är inte helt trivialt. Jag tror att det behövs flera programmer för att behandla den problematiken. Kulans fall från gevärets pipans linje skulle vara den naturliga utgångspunkten, men jag kan inte ännu integrera tillräckligt bra och noggrannt - utgående ifrån de fysikaliska principerna - hur den flygande kulan beter sig i luften. I praktiken uteblir pipans linje för det mesta, den förblir tills vidare för mig som en olösbar gåta.
Därför tror jag att vi måste ändå starta från siktlinjen. Kulans höjd är känd från fabrikens data som ett antal centimeter över siktlinjen på vissa avstånd. Eller kanske vet vi ibland kulans läge i luften på vissa avstånd som det syns som MIL-vinklar i ett MILDOT-sikte. MIL-vinklar i siktet är egentligen just det vi vill ha, men man kan också tänka att riktningens plats är nödvändigtvis inte i siktets mitt och riktningens distans kan variera.
Det kunde hända t.ex. så att den ursprungliga riktningen är för 150 meter i siktets mitt och vi vill ha riktningen för 450 meter så att träffpunkten på den distansen ligger i den översta punkten som är markerad i MILDOT-siktet, alltså 4 MIL upp från siktets centrum. Den inställningen kunde vi behöva för att kunna skjuta noggrannt till större distanser, från cirka 450 meter till så långt borta som -9 MIL från den valda punkten (5 MIL ner från siktets centrum) tillåter.
Det går ju maximalt att sikta till bara ±5 MIL från siktets centrum. Vi vill inte hamna utanför ±5 MIL från siktets centrum, det är terra incocnita för oss. Ibland vill vi skjuta ganska nära, ibland längre bort, men alltid vill vi vara så exakta som möjligt. Därför måste vi ibland utnyttja också MILDOT-siktets andra punkter (än mittpunkten) för riktningen.
Det finns så mycket annat att göra att jag fruktar att utvecklingen här blir långsam i fortsättningen. Temat är i alla fall ytterst intressant och svårt att glömma bort totalt. Vi skall återkomma till ärendet förr eller senare. Hur tänker jag behandla problematiken här i fortsättningen?
Interpoleringen är ju ingen mirakel-läkemedel. Extrapoleringen är extra tvivelaktigt. Om det sker en drastisk förändring i det verkliga luftmotståndet efter den sista givna sträckan, kan extrapoleringen inte veta det "på förhand". Extrapoleringen är bara "dumt matte" som baserar sig i de givna datapunkter, det vet ingenting om den grundläggande fysiken eller ballistiken.
Det slutgiltiga målet är ju ballistikt tillräckligt noggrann numerisk integration av kulans bana, men tills vidare får vi nöja oss med någonting annat. Världen är inte ännu färdig, men åtminstone har vi kvar någonting kul och trevligt att se fram emot.
Det här är bara ett förbererande experiment ... OBS: kulan faller här från pipans linje ... man skall inte ta det alltför allvarligt ... men var försiktig med värden du ger till det .. Var snäll och ge till det dumma programmet ganska realistiska siffror ... det stackars kära lilla baby-programmet vet inte ännu vad är rätt och vad är fel! Om kulan stiger ovanför pipans linje eller börjar stiga i luften, då finns det säkerligen fiffel på de givna värdena.