| << | #12 ; Hur skall man utnyttja patronernas data |
>> |
För att skjuta räcker det inte till att sikta. Man skall också ha en kula som flyger i luften. Men hur flyger kulorna och hur faller de med avseende på siktlinjen?
I en föregående artikel (#07) har jag dykat upp några interessanta uppgifter från en gammal bok för kalibrar .308 och 6,5x55. Senare har jag också lagt till några genomsnittliga uppgifter från Gun Digest 2004 utan tillverkarens namn. Det tycks vara lite fiffel i några, t.ex. den häftiga .500 BMG tycks inte bete sig helt normalt ; den borde vara riktad till 500 yards avstånd (omkring 457 meter), men i extrapoleringen träffar kulan siktlinjen redan vid 410 meter. Fel på sådana lister är inte mycket sällsynta.
Fabriken ofta ger fyra punkter i en interessant kulans rutt genom luften, med avseende på siktlinjen. Några av dessa patroners kulor är här grafiskt framställda. Fyra punkter räcker till en tredje grads polynom, och med dem går det att rita kulans bana approximativt i kortare sträckor.
Man skall i det följande lägga märke till att skalan är mycket olik horisontalt och vertikalt, 50 gånger mera vertikalt. Alltså bilden ger en ganska pessimistisk vy om man inte tar hänsyn till att en pixel motsvarar horisontalt en meter, men vertikalt är en pixel bara två centimeter.
Jag erkänner genast att jag har lite fuskat här. Fabrikerna ger information bara till 400 yards. Efter 400 yards (omkring 370 meter) är det inte fråga om interpolation, utan extrapolation. Fabrikens fyra datapunkter är markerade med röda cirklar. Mest av dessa fall är riktade så att kulan träffar siktlinjen på 200 yards (omkring 180 meter). En av dem är troligen siktad för 600 yards.
Fabrikernas normal data är inte mycket tillfredsställande för skarpskyttar. Vad är ögats höjd över gevärets pipa? Hur flyger kulan efter 400 meter? Vad då om man vill rikta gevärets sikte till 300 meter eller 600 meter för att bättre kunna skjuta till större avstånd?
Vi kan ändå lära oss någonting från denna grafik. Om man vill skjuta till distanser mera än t.ex. 500 meter, är det en ganska dålig idé att sikta geväret till en tämligen kort sträcka som 200 yards eller 150 meter. I allmänhet faller kulan då redan vid 500 meter omkring 3 MIL under siktlinjen. Och de här är en av de bättre patronerna.
Om vapnet är så riktat att kulan träffar siktlinjen vid 600 yards som motsvarar ganska bra 550 meter, flyger kulan i siktet mycket högt i början, men det skadar i regel inte, det flyger inte högre än +5 MIL. Man skall minnas att MILDOT-siktet täcker bara vinklarna ±5,0 MIL. Om kulan hamnar utanför dessa gränser, kan vi inte använda skalan. På 500 meters avstånd täcker MIL-skalan ±2,5 meter från siktlinjen. Det är vettigt att använda också MIL-skalans övre del. På 500 meters avstånd gör skillnaden i kulans höjd ungefär 2 meter om riktningen är 200 yards eller 600 yards.
Vad skall vi göra då? Vi kan inte nöja oss till max sträckan 400 yards. Slutligen är det mest intressant hur högt kulan flyger i siktet på olika avstånd. Verkligen god data är svårt att skaffa.
Om vi (djärvt?) antar att denna kaliber 6,5x55 BTHP eller "Boat Tail Hollow Point" patronen verkligen är riktad till 600 yards, kunde vi välja punkterna för 0, 200, 400 och 600 yards och låta programmet rita en bana genom luften med dem. Vi måste också anta att kulan startar t.ex. en tum under siktets mittpunkt.
Jag har här använt Lagrange interpolation tredje grad. Tredje grad är inte farligt per se, men extrapolationen över 600 yards är onekligen lite våghalsig. Det kan ju vara nästan ±0.05 tum fel i vardera punkt. Vad kunde sådana fel i det värsta fallet orsaka? Kunde extrapolationen orsaka t.ex. på 800 meter fel ±10 cm vilka ju kunde vara av betylse till skrapskytte? Eller kanske tredje grads polynom kan inte följa kulans verkiliga bana tillräckligt bra efter 600 yards?
Jag har försökt ta reda på och lite testa hur sensitivt slutresultatet är till variation av ögats höjd och små 'fel' på de mellersta banpunkterna. En ±0.05 tums skillnad i de mellersta banpunkterna verkar inte mycket vid 800 meter. Om siktets höjd över pipans mitte är ½ tum eller 2 tum, det tycks påverka cirka 10 cm vid 800 meter. Själva Lagrange-interpolationen tycks inte orsaka större fel. Nå, på 800 meters håll är 8 cm ju bara 0,1 MIL, alltså marginellt.
Allt det här lämnar dock fortfarande öppet frågan om tredje grads polynom är tillräckligt bra för att extrapolera 250 meter över den sista säkra banpunkten vid 550 meter. Det är möjligt att där äger rum en relativt stor förändring i luftmotståndet (då hastigheten förändras) och det kan ändra spelreglerna något?
För skarpskytten duger på riktigt bara de bästa vapen, med i det här skedet måste jag nöja mig med osäker information. Vi måste ändå starta från pipans linje, siktets höjd över pipan och det hur mycket kulan faller från pipans horisontal linje. Och vi måste antaga att den förhöjning, som gevärets pipa behöver för att kulan skall träffa siktlinjen på en önskad avstånd, påverkar inte mycket i slutresultatet.
Jag tror att så småningom kommer vi att hitta användbara resultat, men det är lite så där krångligt i början...